I fredags gjorde jag det som jag hade bestämt mig för att inte göra, jag köpte en bok om tsunami-katastrofen. Eftersom jag är så lättrörd hade jag bestämt mig för att inte läsa en sådan, jag skulle gråta floder. Men så hittade jag boken När livet stannar av Malin Sävstam och den måste jag läsa. Jag läste första kapitelet på internet och grät floder, jag kommer att gråta ännu mera när boken kommer och jag får läsa hela. Jag förstår inte hur man klarar av att överleva när man har förlorat två av tre barn och sin man. Jag beundrar hennes mod att våga skriven boken och även om detta inte är den första om katastrofen är den helt klart den som kommer att beröra mig mest. Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var för min moster Caroline när hon behövde tala om för sina söner Jesper och Christopher då 9 och 12 år gamla att deras kompisar Elsa och Harald aldrig mer skulle komma tillbaka. Att de hade drunknat. Det kan inte ha varit en lätt sak att tala om för små barn. Någon gång ska jag lägga en blomma på deras gravar på Morlanda när jag ändå är där för morfars grav. Jag tackar dig Malin för ditt mod att våga skriva boken och glädjs åt ditt stöd du har från din släkt (som jag inte tillhör).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I onsdags fyllde min älskade Andreas år, hela 28 år gammal blev han. Andreas föräldrar kom och hämtade mig på stationen och sedan åkte vi hem till vår lägenhet och åt hämtmat från Indra. Det är så gott med indisk mat. Egentligen hade jag planerat att...

Igår ringde Anna och frågade om jag ville följa med på hantverksmässa till Sturefors, Linköping. Och eftersom jag både hade hunnit duscha, klä på mig och inte hade något inplanerat för dagen följde med. Hon hade med sig sina två barn. Vi åkte till St...

Nu har jag ju inte skrivit på ett tag. Men det händer så mycket på dagarna att jag inte hinner med. Nu är jag i Norrköping för imorgon bär det av till Göteborg. Tidigt ska jag och katterna ta tåget. Idag ska jag jobba hemifrån, jag har en del inläsni...

Just nu är jag för trött och seg för att skriva ett längre inlägg så ni får hålla till godo med bilder från helgens Earth Hour på Stora torget i Enköping.                          ...

Jag har nästan hela mitt liv, eller i alla fall i många tyckt mycket om glas. Och då menar jag inte vanliga drickglas utan vackra glasprodukter från de svenska glasbruken i första hand. De få som nu är kvar. När jag var 11 år var jag i Växjö på Orref...