Detta blir däremot ett kort inlägg till skillnad mot föregående. Jag läser ganska få bloggar egentligen. Kanske för att jag har svårt att hitta intressanta bloggar att läsa. Antingen så handlar de om mode, smink eller om hur fantastika just deras barn är. För att jag ska läsa bloggar av bloggande mammor behöver det stå lite annat än om barnet och hur fantastiskt just deras barn är. För det tycker nog de flesta föräldrar. Eller om hur bitter och ensam personen är. Dessutom har jag svårt att läsa bloggar av personer som inte kan stava och skriva hela meningar. Då hakar jag bara upp mig. Här kommer en lista på bloggar jag läser:

* Annicake - en bakblogg med smaskiga recept

* Lillaisbiten - Lisas blogg, hon är Kajsas syster. Lisa lyckas med att blogga om sin dotter Moa på ett bra sätt.

*Jagochnissarna  - Helén M blogg, vi läste tillsammans på Miljövetaprogrammet

*Kajs värld - Kajsas blogg. Den är rolig med mycket kort

* Principessan - Millas blogg, hon är Kajsas kompis och ibland min kattvakt

* TantAlexandra- en blogg jag började läsa när hon skulle baka igenom en bok och nu har jag fastnat. Fast jag har ingen som helst koppling till henne.

* EddieOscarsson - Blogg med bilder på mitt kusinbarn

* Sallum i Sidney - en numera nedlagd blogg om en kille från Gävle som var utbytesbrandman i Bondi Beach i ett år

* Nisses liv - en blogg som skrivs av en tomte

Och nu äter Marie på mina tulpaner så jag skall rädda dem från henne.

Det här kan bli ett intressant inlägg och förmodligen även något flummigt. Tro eller livsfilosofi är ju inte det mest kristallklara ämne som finns. Jag har avverkat några olika sorters troende genom livet. Jag föddes som ateist, jag döptes aldrig som liten och mina föräldrar är borgligt gifta. Farmor sa: Hon kommer att bli präst, bara för att ni inte är religiösa. Ledsen att göra dig besviken farmor men någon präst blev jag inte. Och hon är nog rätt glad för det också. Som liten var jag mycket facinerad av Asagudarna och den nordiska mytologin. Jag trodde nog på dem under en kort period i lågstadiet, eller jag trodde att de hade funnits eller något sådant. Kommer inte ihåg så noga.  Jag tror inte att jag kände några som var uttalat kristna när jag var liten, inte som jag kan minnas iallafall. Morfar är från Orust och ganska skarpt präglad av Schartaunismen så han var synnerligen icke-troende. Mormor lärde mig iallafall tre godnatt-böner. Men om hon trodde på dem själv vet jag inte. Förmodligen inte men hon tyckte väl att jag borde kunna dem. En liten rolig sak när det kommer till tro är att jag i lågstadiet var övertygad om att Jesus var blåögd, blond och hade jeans. Han såg ut som de flesta andra av oss helt enkelt. När jag gick i gymnasiet fick jag därför en barnbok av min kompis som heter "Hade Jesus jeans?". När det blev dags för konfirmation valde jag att avstå. För jag trodde ju inte och tyckte att det var fel att göra det enbart för att få presenter.

När jag skulle börja gymnasiet så sökte jag till L.M Engströms gymnasium vilket är en kristen friskola i Göteborg. Trots att jag inte var troende så valde jag en kristen skola. Varför undrar ni? Jo, därför att jag ville gå på en liten skola med en studiemotiverade miljö. Och det var det, dessutom var cirka 40 % av de som läste där icke-kristna. Att börja på en kristen skola var en ganska stor omställning för mig som kanske inte ens hade läst i Bibeln innan. Inte läst själv iallafall. Så jag fick gå och köpa mig en Bibel. Vi började morgonen med morgonbön, ett ganska bra sätt att mjukstarta eleverna på tycker jag. Ibland utmynnade morgonbönen dessutom i en  filosofisk diskussion som varade rätt länge. Vidare hade vi Bibelkunskap som ämne och gudstjänst på fredagarna i Domkyrkan. Gudstjänsten var rätt tråkig men Bibelkunskap var ganska intressant. Vi läste om Gamla Testamentet. Jag hade både kristna och icke-kristna vänner. Det enda som jag hade svårt för var deras motstånd mot homosexualitet. Jag tyckte då och tycker fortfarande att kön inte spelar någon roll när folk ska leva tillsammans. Huvudsaken är att man älskar varandra. Efter 1,5 år på skolan blev jag själv kristen, dock vet jag inte hur. Kanske blev jag helt enkelt påverkad av alla runt omkring mig. Fast jag var nog ingen bra kristen eftersom jag dels trodde på evolutionen och dels inte hade något emot homosexuella. Och så tyckte jag inte att det var fel med abort, sex innan äktenskapet eller kvinnliga präster. Jag var helt enkelt inte så konservativ av mig. Efter gymnasiet började jag läsa på Helsjöns Folkhögskolas Bibellinje. Där var det bara jag och en tjej till i klassen som inte kom från kristna familjer. Under tiden där började jag känna att kristendom inte var något för mig och att jag inte trodde på det. För mig var att vara kristen att ha ett evigt dåligt samvete. För att jag inte var god nog, för att jag inte läste Bibeln tillräckligt mycket, för att jag inte bad ofta nog och för att jag inte bad för andra personer så att det var mitt fel om det gick åt helvete för dem. Så jag slutade helt enkelt att vara kristen. Vilket innebar mer eller mindre komplikationer och otrevliga mail från vissa av mina fd. klasskamrater.

I dagsläget ser jag mig inte som troende och inte heller helt som ateist. Snarare agnostiker. Jag vet inte om jag tror på en högre makt och vem i så fall det är. Ibland försöker jag leva efter mitt motto "Ur allt ont kommer något gott". Däremot tror jag att min kristna tid har förändrat min syn på kyrkan och religiösa sammanhang. För jag vill inte gifta mig inför en präst och lova trohet inför en Gud jag inte tror på. Och inte döpa mitt barn eftersom jag inte tror på det. För mig är det hyckleri, antingen så tror man och då gör man det i kyrkan eller så tror man inte och då låter man bli. Fast detta är min högst personliga åsikt och jag är inte helt ofelbar eftesom jag, när jag är i kyrkan sjunger med i psalmer och läser trosbekännelsen. Jag tycker att blir så pinsamt tyst annars. Sådär ja, det blev en lång redogörelse över mitt religiösa liv.