Idag när jag kom hem så fanns det ett paket till mig.

Och det här är vad som låg i paketet.

Jaha, då ska jag presentera mig. Och helst på ett sätt som inte låter som en jobbansökning. Jag föddes den 26:e juli på ett sjukhus i Göteborg. Solen sken har jag fått höra och det brukar den faktiskt göra den 26:e juli. Kanske för att jag är en sådan solstråle. Jag är enda barnet och både mammas och pappas första barn. Och farmor och farfars enda barnbarn, man kan bli bortskämd för mindre. Tyvärr finns varken min farfar eller morfar längre. Jag fick namner Sofia Victoria Carolina, döptes gjorde jag inte förrän i vuxen ålder. Men mer om det senare. I min barndom bodde jag i ett rosa radhus i ett område i Västra Frölunda som heter Kannebäck. Ett mycket barnvänligt område med få bilar, lekplatser, nära hav och skog samt många barn i min ålder. Snälla grannar hade vi också, särskilt Alex och Margareta vars plommonträd gjorde mig mycket lycklig. Jag fick plocka hur mycket jag ville.

Jag började i skolan i Kannebäcksskolan och tyckte att det var rätt läskigt. Jag var nog ganska harig som barn och är det fortfarande. Skolan gjordes senare om till dövskola och vi fick en ny skola, Drakbergsskolan. Ja, vi döpte den själva. Hm, dessa skolår är inget jag minns med glädje. Främst för att lärarna inte klarade av att styra klassen. Det var inte deras fel men de var helt nya som lärare och kom till en 5-6. Tänk er 40 stycken elever i den åldern så var det kanske inte så konstigt att lärarna sprang ifrån och grät. Jag kan ju inte säga att jag lärde mig särskilt mycket på den här tiden heller. Så egentligen har jag gått två år mindre i skolan än alla andra eftersom jag faktiskt inte lärde mig något. Mer än att snöleoparder kan hoppa 16 meter utan ansats.

När jag var 12 år sålde vi radhuset och flyttade till en villa i Hovås. Det var ganska stor skillnad från att bo i ett radhus med nära till kompisarna. I samma veva, eller något tidigare började jag med hästar. Jag tillbringade många eftermiddag och helger i stallet, Askims Fältrittklubb. Förstår idag inte hur hariga jag vågade syssla med hästar. Men det gick för det mesta bra, jag lärde mig att ta ansvar och fick många kompisar till på köpet. Tre sköthästar hann jag med genom åren, ridskolehästan Colle (Collector) samt privathästarna Bonaja och Dun Taura som kallades för Donna. Tävla var inget som jag riktigt gillade även om jag har några få klubbpriser hemma. Så i högstadiet försökte jag kombinera skolan och stallet och det gick väl rätt bra tror jag. Jag hade MVG i snitt i högstadiet.

Sökte mig till L.M Engströms gymnasium och är en kristen och fristående skola i centrala Göteborg. Jag skulle läsa Natur var tanken. Och det gjorde jag. Tempo på gymnasiet var det högsta jag har varit med om. Så mycket värre än universitetet. Men genom kom jag även om det var en del gråt och både bra och dåliga betyg. Matte visade sig inte var mitt starkaste ämne och då är natur nog inte det bästa att läsa. Men med stort stöd av mina föräldrar gick det. Det är nog först nu som jag inser vilka enorma mängder timmar pappa lade ner på att hjälpa mig utöver att han jobbade väldigt mycket. Hästarna lade jag bitvis på hyllan, jag red fortfarande fast övergick nu till western. Och det var riktigt roligt och något jag gärna skulle ta upp igen. Vanlig ridning saknar jag inte, och jag bör inte rida vanligt längre efter en ryggskada jag fick när jag ramlade av min häst. Tiden på gymnasiet var dock härlig ut kompissynpunkt, vi var olika kompisar som hängde ihop. Efter gymnasiet läste jag ett halvår på Helsjöns folkhögskola, jag läste deras bibellinje.

December 2003 började jag på Billhälls och där jobbade jag kvar till augusti 2005 då jag flyttade till Norrköping och började på miljövetarprogammet. Än idag har jag ingen aning om varför jag blev miljövetare. Det var långt ifrån ett självklart val och jag har under många år varit säker på att jag skulle bli jurist men betygen räckte inte till det. Fast inom miljö kan jag ägna mig åt miljöjuridik så lite juridik har det blivit. Vintern 2005 träffade jag en kille och det kan jag ärligt säga är än så länge mitt livs största misstag. Vi flyttade ihop ute i Finspång och flyttade isär 7 månader senare. Då var jag en spillra av mitt forna jag och ett vrak på många sätt och vis. Tur att jag hade föräldrar, släkt och vänner som stöttade mig. Och så min söta katt Marie som jag skaffade då. Jag flyttade tillbaka till Norrköping där jag köpte en söt liten lägenhet. Och den bor jag fortfarande kvar i. På somrarna var jag i Göteborg och jobbade på Hemköp och på vintern åkte familjen till Gran Canaria.

Juni 2008 tog jag examen men bestämde mig för att läsa lite lösa kurser efteråt för att fördjupa mig. Den 28:e mars 2009 bestämde jag mig för att träffa en kille som jag hade pratat med på internet. Vi klickade nästan omedelbart och har sedan den kvällen varit tillsammans. Nu bor vi ihop och jag är säker på att han är rätt man i mitt liv. Ibland hittar man sin själsfrände (blir mer om det imorgon). För tillfället arbetar jag på en konsultfirmas interna avdelning för miljö och kvalitet och jag hoppas få vara kvar där längre fram.