Jag skulle kunna ha dåligt självförtroende och säga att det är väldigt få saker jag är bra på men det är nog flera saker som jag är bra på i verkligheten.

• Jag är bra på att laga mat. Jag gillar att laga mat och påstår även att jag är bra på det.
• Jag är bra på att baka, mycket och gott blir det.
• Jag är bra på att komma i tid, jag är oftast den person som är först till saker och får vänta på stället istället.
• Jag är bra att sköta om mitt hem, det är för det mesta ordning och nystädat och när jag anser att det ser ut som ett bombnedslag så gör det inte alls det enligt alla andra.
• Jag är bra på att sköta om mina katter, de är väl omhändertagna och omskötta.
• Jag har bra ekonomisk ordning, tycker det är skönt att ha pengar sparade.
• Jag är bra på att älska Andreas.
• Jag är bra på det jag gör på jobbet.

Jag gråter nog ganska lätt faktiskt, fast mindre och mindre med åren.

• Jag gråter när jag ser sorliga filmer på tv eller när jag läser en sorglig bok.
• Jag gråter om jag slår mig riktigt hårt.
• Ibland gråter jag när jag är alldeles för stressad.
• Jag gråter om någon är elak mot mig.
• Jag gråter om jag blir sårad.
• Jag gråter på bröllop.
• Jag gråter när något sorligt händer.
• Jag gråter ibland om jag blir besviken.

Och varje gång jag gråter får jag världens migrän. Så jag borde helt enkelt inte gråta.

Mitt hem är min borg, jag tycker väldigt bra om mitt hem och är ganska hemkär. Däremot är det alldeles för litet vilket mer och mer börjar gå mig på nerverna. Här man kan inte lämna något framme eftersom det genast blir oordning. Så plockar, plockar och plockar ordning hela tiden. Och med två katter som stökar ner så går det inte så bra. Men det är ändå mitt hem, eller vårt hem snarare eftersom Andreas numera bor här. Det har han gjort i närmare 11 månader nu. Så det är väl dags att vi ser oss om efter något större. Två personer och två katter på 27 kvm är lite för litet. Hm, undra om det är meningen att jag ska beskriva mitt hem. Nåja, det ligger nära en väg och ganska nära en kyrkogård. Det tyckte jag var sådär när jag flyttade hit, jag är lite mörkrädd men nu har jag vant mig. Och gratis väckning på söndar vid elva, det är gudstjänst då. Hallen har ljust laminatgolv och alldeles för lite plats för kladförvaring. Vi förvarar allt i tre skåp, och då menar jag allt utom skor och ytterkläder. De står på golvet, skorna alltså. I hallen finns också katternas toalett och dörren in till rummet och till badrummet. Badrummet är också litet, helkaklat och går i blått och grönt med vita väggar. Jag tycker att det är snyggt. Och så älskar jag helkaklat, det är så lätt att städa. I rummet finns det två vitrinskåp, ett skrivbord, ett litet bord med två barstolar, en tv-bänk, en klösmöbel, en dvd-hylla, en kombinerad säng-soffa och två bokhyllor. Det låter som om jag har mängder med möbler och även om jag har det ser det inte särskilt övermöblerat ut. Jag har 2,60 m i takhöjd vilket gör sitt. Och rundade väggar så det är omöjligt att hänga något rakt. Ett stort och två små fönster, en balkongdörr och ett litet litet kök. Ett större kök är verkligen något jag saknar. Balkongen är däremot mysig även om jag inte sitter där särskilt ofta. Det är för mycket biltrafik på dagarna. Köket har en diskho (värdelöst), en urkass spis, ett kylskåp och en alldeles för liten spis. Ett större kök önskar jag mig verkligen. Sådär, nu blev det en kortfattad beskrivning av hur mitt hem ser ut. Det kanske kommer lite mer kort vid ett senare tillfälle.

Den här listan skulle kunna bli lång. Men jag skriver nog snarare saker som irriterar mig än som upprör mig. Det finns viss risk för att jag kommer att låta som världens gnälltant, men nu kör vi.

• Grannar som spelar hög musik. Nummer ett på listan just nu. Jag vill inte höra musiken och verkligen inte mitt i natten.
• Folk som stannar innanför dörren på bussen så att resten måste knö sig in och sedan trängas. Samma sak gäller de personer som slår rot i änden på rulltrappan eller vid utgångskassorna.
• Personer som skriver elaka saker om andra, främst på internet. Jag tycker det är så hemskt. Kommentarsfunktioner borde modereras hårdare. Eller så låter folk bara bli att skriva elaka saker om varandra. Det är så fegt att gömma sig bakom en skärm.
• Vilket leder mig in på något annat som jag irriterar mig på. Nämligen de personer som skäller på kassapersonal, telefonsupport och så vidare. Man skäller inte på folk som gör sitt jobb. Tänk om jag skulle knalla upp på deras jobb och ställa mig och skrika på dem inför alla kollegor om vilken komplett idiot de är. Skulle förmodligen inte uppskattas.
• Än så länge är det nästan bara folk som irriterar mig, och det stämmer nog. Jag stör mig nog mest på andra människor. Övriga saker som irriterar mig är en del tekniska saker, Saga som biter mig i kinden på morgonen och när man får fläckor på kläderna precis efter att man har tvättat.

Haha, det här skulle kunna bli ett långt inlägg. Fast jag tänker inte räkna upp alla mina dåliga sidor utan ni får nöja er med några få. En del har jag ju nämnt under inlägget ovanor och laster. Här kommer listan:

• Jag är morgontrött och rätt sur på morgonen. Inte så trevligt för den som ska väcka mig.
• Jag har städmani och mår dåligt om det är oordning hemma. Tyvärr går detta ibland ut över Andreas eftersom han inte har samma syn på ordning som jag har. Han har en mer sund inställning.
• Jag kan vara lite negativ ibland och se mer problem än lösningar. Men jag försöker arbeta på det och tänka positivt.  

Vilkan oinspirerande rubriker det har varit på den senaste tiden. Vad jag ångrar igår och idag ska jag skriva om mina förebilder. Men jag påstår att jag är en sådan där tråkig person som inte har några förebilder. Det känns som om förebilder är något man har när man är yngre. Eller så är det jag som blandar ihop förebilder med idoler. Mina förebilder är väl, i den mån jag har några, de personer som gör sådant som de själva vill, de som är bra föräldrar även när barnen är jobbiga, de som är en trevlig partner och inte skäller för småsaker. Och de personer som lyckas med det som de vill lyckas med, sådana som är lyckliga på jobbet. Detta blev ett lite flummigt inlägg men jag skulle nog säga att mina förebilder helt enkelt är sådana personer som är som alla oss andra, bara det att de är bra på ett visst område.

Oj, svårt inlägg. Jag tror det beror på att jag förmodligen inte ångrar något i någon större utsträckning. För det som är gjort är gjort och inget jag känner någon större ånger över. Det finns väl småsaker som jag ångar, som när jag utan anledning är dum eller elak. Men inget jag vill fylla en blogg med. Det enda jag kan ångra ibland är att jag inte är mer social och var med på en massa saker när jag läste på miljövetarprogrammet. I början hängde jag med på rätt mycket men träffade jag mitt ex och då slutade jag vara social. Jag tror jag hade fått ut mer av studentlivet om jag hade varit med på fler saker.

Hm, det här kan också bli svårt eftersom jag inte gärna minns mina riktigt pinsamma ögonblick. Men jag ska berätta om något som jag efterhand tycker är ganska roligt och lite pinsamt. Detta handlar om mig och en annan Veronica. Vi var nära vänner efter gymnasiet och detta utspelade sig precis när hon hade börjat på en folkhögskola och jag hade fyllt 20 år, dvs. jag fick gå på systemet. Vi bestämde att vi skulle träffas några tjejer hemma hos mig på förfest, mamma och pappa var i Luleå tror jag. Men först till Systemet där jag inhandlade en flaska brännvin och en flaska rom. På fyra tjejer, undra hur vi tänkte där. Nåja, hemma så började vi blanda lite drinkar och så spelade vi någon form av dryckesspel. Behöver jag säga att vi blev rätt fulla. Vi skulle in till stan men så långt kom vi aldrig. Nåja, vi gick hem igen och allt hade väl varit lugnt om det inte var så att Veronica fyllde år dagen efter och skulle ha släktkalas. Dit jag också var bjuden. För det första så vaknade vi alldeles för sent på morgonen och var alltför bakis för att dagen skulle bli njutbar. Vi skulle till på köpet ta bussen hem till henne och byta på Frölunda Torg. Och på söndagarna går det bara en buss i timmen från mig. Vi kom iväg ganska sent och gick runt på Frölunda Torg tills nästa buss gick. Så vi kom ungefär 1-1,5 timme för sent till hennes eget kalas och sjukt bakfylla. Och då får vi frågan "Vill ni ha lite mousserande vin?" av hennes mamma. "Nej tack, men gärna ett glas vatten" svarade vi. Alkohol var inte så lockande just då. Men vi försökte överleva middagen, vara artiga och se pigga ut. Vi berättade allt för hennes äldre kusiner och lillebror som hade rätt roligt åt oss. Så aldrig mer så mycket alkohol dagen innan ett släktkalas. Och det höll vi till midsommar året efter, men det är en helt annan historia.