Här kommer ett inlägg från vår julafton. Eftersom jag inte har skrivit tidigare så väljer jag att posta inlägget under den 24:e december. Nog med svammel, här kommer vår julafton. Vi valde att sova ganska länge på morgonen eftersom vi redan var i Linköping och de andra inbjudna inte skulle komma förräns klockan halv ett. Enligt Andreas mammas schema, där stod allt som skulle hända under dagen. Så vi klev upp vid tio (ha, det stod inte med på schemat), åt frukost i lugn takt, bäddade sängen och snyggade till rummet. Och så fick vi varsin strumpa på morgonen med godis i, jag har fortfarande kvar godis i  min. Imponerande va?  Båda två har en förmåga att sprida kläder lite överallt. Jag hävdar att det beror på att det är ont om upphängningsställen i Andreas rum. Sen gjorde vi oss fina inför gästernas besök. Andreas bar kostym och jag en kjol och röd tröja, och varma sockar. Strumpbyxor är alldeles för kallt att gå inne med. Mina revben som vi hade med oss skulle glaceras och så skulle bröd delas så vi hjälpte till i köket. Revbenen fick sig en pensling och så tittade vi på schemat. Gästerna kom hela fem minuter för tidigt så jag stod i köket (där en kvinna ska vara enligt min sambo).

Julafton firade vi med Jonaz (fast han var redan där) och så gästerna Sigge och Ann-Britt samt Tomas. Vilka är Andreas moster och morbror samt hans kusin. Vi började ganska snart med julbordet och det var mycket gott på det. Inte precis samma saker som jag är van vid hemifrån men gott ändå. Jag tycker att potatis är ganska överflödigt på ett julbord och saknade nog en till sorts lax. Vi åt och åt och åt lite till tills magen stod i fyra hörn. Och då var det nästan dags för Kalle Anka. Som jag inte har sett på 4 år. Tyvärr hann vi inte se hela innan det var dags för julkaffe. Och jag missade Kan du vissla Johanna som är en favorit hos mig. Men Ann-Britt skulle jobba mellan 18-21 så det blev lite tider att passa.

Vi hade bestämt att vi skulle spela ett julklappspel där alla har köpt två paket var och så spelar man om dem. Jag fick till en början med en kokbok med Per Moberg och en bok med serier av Jan Berglin. Spelet tog väldigt lång tid och de två vinflaskorna som någon hade köpt bytte ägare flera gånger. Till slut ringde klockan och då hade jag kvar min Berglin-bok och hade dessutom lyckats plocka till med en tvål och en body-butter från Body Shop. Andreas lyckades få de två vinflaskorna. Kokboken förlorade jag men det gjorde inte så mycket, jag är inte helt förtjust i honom eller hans mat. Sen blev det Karl Bertil Jonsons jul, lite gröt, en massa godis och så kom Ann-Britt tillbaka. Mer kakor inmundigades och sen åkte gästerna hem. Då var det dags för vår julklappsutdelning, den första av tre. Jag fick en massa paket, en Mumin 65-års mugg, varma fårskinnstofflor, biobiljetter och två vinglas. Andreas blev överlycklig över sin Brynäsväska full med Brynässaker. Vid halvtolv-tolv var vi klara och då var det sängen som gällder. För på juldagen åkte vi hem till Norrköping men mer om det senare.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I onsdags fyllde min älskade Andreas år, hela 28 år gammal blev han. Andreas föräldrar kom och hämtade mig på stationen och sedan åkte vi hem till vår lägenhet och åt hämtmat från Indra. Det är så gott med indisk mat. Egentligen hade jag planerat att...

Igår ringde Anna och frågade om jag ville följa med på hantverksmässa till Sturefors, Linköping. Och eftersom jag både hade hunnit duscha, klä på mig och inte hade något inplanerat för dagen följde med. Hon hade med sig sina två barn. Vi åkte till St...

Nu har jag ju inte skrivit på ett tag. Men det händer så mycket på dagarna att jag inte hinner med. Nu är jag i Norrköping för imorgon bär det av till Göteborg. Tidigt ska jag och katterna ta tåget. Idag ska jag jobba hemifrån, jag har en del inläsni...

Just nu är jag för trött och seg för att skriva ett längre inlägg så ni får hålla till godo med bilder från helgens Earth Hour på Stora torget i Enköping.                          ...

Jag har nästan hela mitt liv, eller i alla fall i många tyckt mycket om glas. Och då menar jag inte vanliga drickglas utan vackra glasprodukter från de svenska glasbruken i första hand. De få som nu är kvar. När jag var 11 år var jag i Växjö på Orref...