Mamma tycker att jag ska blogga ikväll men jag känner inte att jag har något spännande att säga faktiskt. Dagarna är som vanligt, de rullar på och imorgon är det torsdag och därmed bara två dagar kvar tills det är helg igen. Även om jag idag har trott att det är torsdag hela dagen och insett att det är det inte alls det. Vi har fått vårt godkännande av föreningen och nu väntar vi på besked av säljaren när de kan tänkas lämna lägenheten. För vi vill gärna komma in så fort som det bara går. Under tiden planerar jag inredningen i huvudet och på papper, jag har hunnit ändra många gånger. Och flera gånger kommer det säkert att bli. Sovrummet ska inte ha ekmöbler längre utan vita möbler, vi tycker det är onödigt att blanda in en ett träslag till och därmed en färg till. Så nu blir det vitt, rött, svart på möblerna och tillbehör och så lite grått i form av rostfria Georg Jensen saker och väggar.

 

Elisabet Jönsson

10 mars 2011 17:27

Tack för bloggen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I onsdags fyllde min älskade Andreas år, hela 28 år gammal blev han. Andreas föräldrar kom och hämtade mig på stationen och sedan åkte vi hem till vår lägenhet och åt hämtmat från Indra. Det är så gott med indisk mat. Egentligen hade jag planerat att...

Igår ringde Anna och frågade om jag ville följa med på hantverksmässa till Sturefors, Linköping. Och eftersom jag både hade hunnit duscha, klä på mig och inte hade något inplanerat för dagen följde med. Hon hade med sig sina två barn. Vi åkte till St...

Nu har jag ju inte skrivit på ett tag. Men det händer så mycket på dagarna att jag inte hinner med. Nu är jag i Norrköping för imorgon bär det av till Göteborg. Tidigt ska jag och katterna ta tåget. Idag ska jag jobba hemifrån, jag har en del inläsni...

Just nu är jag för trött och seg för att skriva ett längre inlägg så ni får hålla till godo med bilder från helgens Earth Hour på Stora torget i Enköping.                          ...

Jag har nästan hela mitt liv, eller i alla fall i många tyckt mycket om glas. Och då menar jag inte vanliga drickglas utan vackra glasprodukter från de svenska glasbruken i första hand. De få som nu är kvar. När jag var 11 år var jag i Växjö på Orref...