Ja, det är ju inte en fråga som jag kan svara på. Det är nog flera som har försökt finna svar på frågan innan mig och antagligen inte har lyckats. För mig är kärlek lika mycket en känsla som något som sker fysiskt med min kropp när jag är kär eller nära den person jag är kär i. Jag känner olika sorters kärlek. Jag älskar mina katter på ett sätt, familj och vänner på ett annat och Andreas på ett tredje.

För mig är kärlek starkt förknippat med trygghet, att känna mig trygg med den jag älskar. Att veta att han står kvar även om det stormar lite och att jag kan vara mig själv med honom. Kärleken till katterna är på ett annat sätt, de är bara så söta och gosiga så att man inte kan låta bli att älska dem.

Om jag har lyckats besvara vad kärlek är? Nej, inte det minsta men jag kan inte komma på något bättre svar.

Spännande rubrik eftersom jag gärna lagar mat. Och bakar. Jag skulle säga att det varierar beroende på i vilket sammanhang jag ska servera maten. Och om jag har tillgång till ett kök som är större än mina futtiga 2-3 kvm. För här får man anpassa maten efter köket, jag ska få plats att laga den. Ett som är säkert är att det är jag som skulle laga maten, för det är det nästan alltid jag som gör. Andreas hjälper däremot till men jag står för den huvudsakliga matlagningen. Skulle vi ha bjuda några kompisar tror jag att vi skulle göra hemmagjorda hamburgare. Iallafall om det var en fredagskväll. Hamburgarna skulle jag göra på blandfärs, pensla med Honey Barbecue sås och steka. Till detta skulle jag servera rostat hamburgerbröd, sallad, tomatet, ost, knaperstekt bacon, gurka, rödlök och Andreas avokadoröra med mosad avokado, salt, sambal oelek och vitlök. Ingen dressing till och ingen ketchup. Och kanske pommes fritt till. Eller så skulle jag göra mina enormt goda tunna revben och cole slow. Det blir gott och enkelt. Och som efterätt skulle jag göra min choklad-kladdkaka med äkta choklad i. Och till den servera Asti Cinzano.

Om jag skulle bjuda någon som jag mer vill imponera på blir det nog torsk med pressad potatis och rödvinssås. Jag älskar torskrygg och rödvinsås till fisk med bacon i är urgott och inte något alla är van vid. Till detta serveras det ett rött vin, en Pinot Noir. Fast jag skulle nog göra samma efterrätt. När jag ska bjuda på mat gör jag helst något som jag har lagat innan, jag tycker inte att det är rätt tillfälle att exprimentera.

Eller så skulle jag laga något helt annat som jag inte kommer på. Fisk är alltid gott och kyckling också. Om jag skulle ha kompisar över på dagen (vilket jag inte har eftersom jag jobbar) så skulle jag nog göra en paj eller något annat som går ganska lätt att förbereda men som ändå är gott. Som min toscanska tomatpaj med kallskuret till.

Hm, både ett lätt och svårt inlägg att svara på. För vad jag bjuder på för mat varierar väldigt mycket med omständigheterna. Men något Findus Värdshus slipper ni om ni kommer hit på middag.

Jag skulle säga att mina föräldrar är som vilka som helst. Bortsett från att det är just mina föräldrar. Min mamma heter Elisabet, född i det lilla samhället Hällevikstrand på västra Orust. Pappa heter Peter och är född någon stans i Boråstrakten, i Seglora Församling. De träffades på ett ganska ovanligt sätt, de träffades på en buss mellan Stockholm och Göteborg. Båda två bodde i Stockholm på den tiden. Och på den vägen är det, några år senare gifte de sig och därefter föddes jag.

Pappa är civilinjengör med elinriktning och mamma är barnskötare. Fast mamma har varit hemma med mig hela livet, vilket var jättebra när jag var liten. Pappa var delägare i en firma och jobbade ganska mycket. Jobbar mycket gör han i dagsläget också, dock inte som delägare.

Mina föräldrar har varit väldigt bra föräldrar. Lugna, ibland för lugna (pappa) och de har lärt mig att sköta ett hem. Tack vare dem hade jag inga som helst problem att flytta hemifrån. Laga mat, diska och tvätta kunde jag redan. Dessutom har de alltid stöttat mig i allt konstigt jag har gjort och hjälpt mig när jag behöver hjälp. Så jag kunde inte önska mig bättre föräldrar. Möjligen att de bodde lite närmare.

Min första kärlek,det blir svårt. För när vet man när man är kär och inte. Om vi går tillbaka till min barndom skulle jag nog säga att den första person jag gillade var lill-Niklas. Vi umgicks mycket, sprang i bergen, fiskade krabbor och han friade tillochmed till mig. Vill minnas att jag svarade ja dessutom. Men så mycket mer blev det inte av det och nu för tiden hejar vi när vi ses.

Jag kan inte påstå att jag har varit kär i någon kändis. Det har funnits de kändisar jag tycker är snygga och fortfarande tycker är snygga men jag har aldrig varit kär i dem. Inte på det sättet som vissa tjejer kan vara. Inte så att jag har tapetserat väggarna med bilder på dem. Den enda kändis jag kan komma på som har suttit på min väg är Legolas, en bild från Sagan om Ringen. Och den kom upp efter det att jag hade fyllt 20 år. Vid närmare eftertanke hade jag även en målad bild av Shagrath på väggen hemma när jag var i 20-års åldern. Veronica hade målat den och den var urläcker.

Shagrath                Legolas

Var jag någonsin kär i mitt ex då? När jag tänker efter så skulle jag inte påstå att jag var det. Trots att vi var förlovade och allt. Inte kär, så han var inte min första kärlek. Helt enkelt skulle man kunna säga att Andreas är min första kärlek. Den person som jag känner är den första som jag helt enkelt älskar ur djupet av mitt hjärta. Så han är helt enkelt min första kärlek och förhoppningsvis även min sista.

Idag när jag kom hem så fanns det ett paket till mig.

Och det här är vad som låg i paketet.

Jaha, då ska jag presentera mig. Och helst på ett sätt som inte låter som en jobbansökning. Jag föddes den 26:e juli på ett sjukhus i Göteborg. Solen sken har jag fått höra och det brukar den faktiskt göra den 26:e juli. Kanske för att jag är en sådan solstråle. Jag är enda barnet och både mammas och pappas första barn. Och farmor och farfars enda barnbarn, man kan bli bortskämd för mindre. Tyvärr finns varken min farfar eller morfar längre. Jag fick namner Sofia Victoria Carolina, döptes gjorde jag inte förrän i vuxen ålder. Men mer om det senare. I min barndom bodde jag i ett rosa radhus i ett område i Västra Frölunda som heter Kannebäck. Ett mycket barnvänligt område med få bilar, lekplatser, nära hav och skog samt många barn i min ålder. Snälla grannar hade vi också, särskilt Alex och Margareta vars plommonträd gjorde mig mycket lycklig. Jag fick plocka hur mycket jag ville.

Jag började i skolan i Kannebäcksskolan och tyckte att det var rätt läskigt. Jag var nog ganska harig som barn och är det fortfarande. Skolan gjordes senare om till dövskola och vi fick en ny skola, Drakbergsskolan. Ja, vi döpte den själva. Hm, dessa skolår är inget jag minns med glädje. Främst för att lärarna inte klarade av att styra klassen. Det var inte deras fel men de var helt nya som lärare och kom till en 5-6. Tänk er 40 stycken elever i den åldern så var det kanske inte så konstigt att lärarna sprang ifrån och grät. Jag kan ju inte säga att jag lärde mig särskilt mycket på den här tiden heller. Så egentligen har jag gått två år mindre i skolan än alla andra eftersom jag faktiskt inte lärde mig något. Mer än att snöleoparder kan hoppa 16 meter utan ansats.

När jag var 12 år sålde vi radhuset och flyttade till en villa i Hovås. Det var ganska stor skillnad från att bo i ett radhus med nära till kompisarna. I samma veva, eller något tidigare började jag med hästar. Jag tillbringade många eftermiddag och helger i stallet, Askims Fältrittklubb. Förstår idag inte hur hariga jag vågade syssla med hästar. Men det gick för det mesta bra, jag lärde mig att ta ansvar och fick många kompisar till på köpet. Tre sköthästar hann jag med genom åren, ridskolehästan Colle (Collector) samt privathästarna Bonaja och Dun Taura som kallades för Donna. Tävla var inget som jag riktigt gillade även om jag har några få klubbpriser hemma. Så i högstadiet försökte jag kombinera skolan och stallet och det gick väl rätt bra tror jag. Jag hade MVG i snitt i högstadiet.

Sökte mig till L.M Engströms gymnasium och är en kristen och fristående skola i centrala Göteborg. Jag skulle läsa Natur var tanken. Och det gjorde jag. Tempo på gymnasiet var det högsta jag har varit med om. Så mycket värre än universitetet. Men genom kom jag även om det var en del gråt och både bra och dåliga betyg. Matte visade sig inte var mitt starkaste ämne och då är natur nog inte det bästa att läsa. Men med stort stöd av mina föräldrar gick det. Det är nog först nu som jag inser vilka enorma mängder timmar pappa lade ner på att hjälpa mig utöver att han jobbade väldigt mycket. Hästarna lade jag bitvis på hyllan, jag red fortfarande fast övergick nu till western. Och det var riktigt roligt och något jag gärna skulle ta upp igen. Vanlig ridning saknar jag inte, och jag bör inte rida vanligt längre efter en ryggskada jag fick när jag ramlade av min häst. Tiden på gymnasiet var dock härlig ut kompissynpunkt, vi var olika kompisar som hängde ihop. Efter gymnasiet läste jag ett halvår på Helsjöns folkhögskola, jag läste deras bibellinje.

December 2003 började jag på Billhälls och där jobbade jag kvar till augusti 2005 då jag flyttade till Norrköping och började på miljövetarprogammet. Än idag har jag ingen aning om varför jag blev miljövetare. Det var långt ifrån ett självklart val och jag har under många år varit säker på att jag skulle bli jurist men betygen räckte inte till det. Fast inom miljö kan jag ägna mig åt miljöjuridik så lite juridik har det blivit. Vintern 2005 träffade jag en kille och det kan jag ärligt säga är än så länge mitt livs största misstag. Vi flyttade ihop ute i Finspång och flyttade isär 7 månader senare. Då var jag en spillra av mitt forna jag och ett vrak på många sätt och vis. Tur att jag hade föräldrar, släkt och vänner som stöttade mig. Och så min söta katt Marie som jag skaffade då. Jag flyttade tillbaka till Norrköping där jag köpte en söt liten lägenhet. Och den bor jag fortfarande kvar i. På somrarna var jag i Göteborg och jobbade på Hemköp och på vintern åkte familjen till Gran Canaria.

Juni 2008 tog jag examen men bestämde mig för att läsa lite lösa kurser efteråt för att fördjupa mig. Den 28:e mars 2009 bestämde jag mig för att träffa en kille som jag hade pratat med på internet. Vi klickade nästan omedelbart och har sedan den kvällen varit tillsammans. Nu bor vi ihop och jag är säker på att han är rätt man i mitt liv. Ibland hittar man sin själsfrände (blir mer om det imorgon). För tillfället arbetar jag på en konsultfirmas interna avdelning för miljö och kvalitet och jag hoppas få vara kvar där längre fram.

Eftersom jag är kass på att komma på vad jag ska skriva om på bloggen och eftersom jag tror att ni är ganska ointresserade av vad jag gör på jobbet hakar jag på en alla bloggutmaningar om att man ska använda färdiga rubriker och skriva efter. 30 dagar - 30 inlägg efter färdiga rubriker. Detta kommer att bli svårt. Med start imorgon men redan idag kan ni få listan att titta på och se vilka dagar ni absolut inte vill missa.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Den stora frågan är om jag skall fortsätta blogga eller inte, jag har alltid gjort det för min egen skull. För att jag har gillat att skriva av mig. Men just nu känns det mest som ett måste, det är inte lika roligt längre. Det tar så mycket tid att skriva ikapp allt jag borde skriva ikapp. Ett alternativt är att strunta i att skriva ikapp och istället börja om på en ny kula. Hm det tål att tänkas på lite. Under tiden som jag tänker skall jag städa, det behövs.